Stammiskväll & releasekonsert med Konrad Agnas kvartett - solister tillsammans!

Stampa takten? Inte en chans. Här är det snarare antiswing.

Men det är så mycket annat. Variation till exempel.

Det är som att sitta på ett tåg och se ljudlandskapet rusa förbi och hela tiden förändras. Vi byter hela tiden miljö, vi passerar ett ökenlandskap och i nästa ögonblick stannar tåget utanför en svensk kyrka och vi hör orgeln brusa. Nyss karga bergslandskap och nu frodiga dalar.

Detta är musik som jag kan sjunka in i, bara sitta och ta emot utan att jag behöver anstränga mej för att hänga med, även om en del skulle beteckna musiken som krävande. Det är onsdagskväll på Fasching och jag lyssnar till trummisen Konrad Agnas kvartett som spelar musik från gruppens nya album.

Musiken jag hör liknar ingen annan. Jo, för resten, ibland hör jag likheterna med Hederosgruppen som jag nyligen lyssnade till i samma lokal. Hederosgruppen gjorde mej väldigt lycklig, den här kvartetten har en liknande påverkan på mej. I båda grupperna har alla musiker lika stort ansvar för att musiken förs framåt. Det är ingen tillfällighet att Konrad Agnas spelar trummor i båda konstellationerna.

Konrad Agnas kvartett är ett gäng solister men som ingen kan applådera eftersom alla spelar samtidigt och ingen eller alla är i rampljuset och ingen eller alla kompar. Gruppen stannar av och växlar upp, musikerna växeldrar och ljudlandskapet förändras hela tiden. Att ömsom leda tåget, ömsom anpassa sej är gruppens sätt att föra musiken framåt.

Johan Graden hanterar piano och orgel. Han spelar nästan inga rena tonföljder, det handlar mera om linjer och nedslag.

Per Texas Johansson på diverse träblås står för de teman som ibland inleder låtarna. Men han står också för så mycket mer när han byter ljudskepnad mellan låtarna som ofta går i varandra, precis som musikerna lägger sej i varandras förehavanden.

Kontrabasisten Torbjörn Zetterberg, så skicklig, men också så medryckande. Han fyller mej med spänning när han ger oss kvällens längsta ensamjobb.

Och så bandledaren själv, Konrad Agnas. Han visar att det finns många sätt att spela trummor på, många fler än man kunde ana när swingbanden härjade som mest. Fler sätt att kompa än att bara smälta in i rytmen eller driva på musikerna. Man kan faktiskt ge svar på tal även med trummor.

Den här musiken skapar en omgivning som jag trivs med, som mina öron, mitt i allt det rasande, mitt i allt det skeva, uppfattar som välljud.

Anders Lindén