Faschings Vänner intervjuar tre tidigare stipendiater
- Henrik Sjöberg
- 20 apr.
- 4 min läsning
Den 20 april delas Faschings Vänners stipendium ut för 36:e gången. Vi har pratat med tidigare mottagare om vad stipendiet har betytt för dem. Här delar de med sig av sina erfarenheter, minnen och tankar om jazzen idag.
Karin Hammar, trombon, mottagare av Faschings Vänners stipendium 2000
Vad betydde det för dig att få stipendiet?
Det var ju fantastiskt kul och ärofyllt, så klart! Väldigt värdefullt att få motta under de där åren när man precis börjar komma ut och spela, man har ingen aning om hur ens musik och spel landar och att få denna uppskattning gör att man vågar tro lite mer på sig själv som musiker och sin musik.
Vad har Fasching betytt för dig som musiker?
Allt! Det var som en fritidsgård för oss som gick på Kungliga Musikhögskolan i slutet av 90-talet. Vi hängde där, lyssnade och fick själva spela, både på jazzluncher och som förband, vilket var ovärderligt. När jag var drygt 20 blev jag fast medlem i Hector Bingert Latin Lover Big Band och spelade där regelbundet, vilket gjorde Fasching och personalen till en extra familj. Jag har många fina minnen, inte minst min första kväll i eget namn och inspelningen av Paradise Open med Magnus Lindgrens storband, som senare vann en jazzgrammis.
Hur tycker du jazzen i Sverige mår just nu?
Både bra och dåligt. Bra för att det är oerhört hög musikalisk nivå på utövare och kompositörer. Den yngre generationen är helt otroligt bra - jätteinspirerande att det finns så många live jam i stan dit folk går och lirar som bara den. Dåligt eftersom det blir färre och färre scener och klubbar där man kan få ett regelrätt gage för en konsert. Att kulturbidragen till arrangörer och utövare hela tiden sänks är katastrof för branschen.
Vad arbetar du med just nu?
Just nu förbereder jag mig inför en hel drös av olika konserter - allt från konserter i Sverige och Tyskland mitt eget band Karin Hammar Fab4 (som släpper ny skiva i höst) samt konserter med fantastiska storband som Stockholm Jazz Orchestra, Tilde Schweizer Big Band och Norrbotten Big Band. Jag kommer också att besöka några folkhögskolor för konserter och clinics.
Vad vill du skicka med till 2026 års stipendiat?
Var glad och stolt över att din musik redan verkar ha hittat ut! Var tacksam och stolt för pengar och uppmärksamhet, och fokusera nu ännu mer på det som verkligen är viktigt: din kärlek till musiken. Det är den som kommer bära dig genom både framgång och motgång.
Leo Lindberg, piano, mottagare av Faschings Vänners stipendium 2015
Vad betydde det för dig att få stipendiet?
Det var otroligt smickrande och betydde mycket, särskilt som jag var i början av min karriär. Det blev en bekräftelse på att det jag gjorde nådde fram och var värt att fortsätta satsa på. Sådana uppmuntringar betyder mer än man kanske tror i det skedet.
Vad har Fasching betytt för dig som musiker?
Fasching har betytt väldigt mycket för mig, både som publik och som musiker. Jag var där redan som sjuåring med min pappa (basisten Ove Gustafsson) och för mig blev det som ett slags musikaliskt vardagsrum. Ett starkt minne är första gången jag själv stod på scen där som elvaåring. Det var enormt stort och något jag fortfarande bär med mig.
Hur tycker du jazzen i Sverige mår just nu?
Jag tycker att jazzen i Sverige mår ganska bra just nu. Det finns en väldigt hög nivå bland musiker, inte minst i de yngre generationerna. Samtidigt har jazzen alltid haft sina utmaningar, men just nu känns det som att det finns energi och många som verkligen vill spela och utvecklas.
Vad arbetar du med just nu?
Jag spelar mycket just nu, både piano och orgel. Bland annat har jag ett återkommande engagemang på Stampen tillsammans med Max Schultz och Chris Montgomery, där vi har spelat ihop under flera år. Utöver det är jag involverad i olika projekt och planerar även nya inspelningar framöver.
Vad vill du skicka med till 2026 års stipendiat?
Ta det som en uppmuntran att fortsätta på den väg du redan är inne på. Våga satsa fullt ut på det du gör och sluta inte tro på det. Ett stipendium är en viktig skjuts och ett tecken på att det finns människor som verkligen uppskattar det du gör.
Britta Virves, piano, mottagare av Faschings Vänners stipendium 2020
Vad betydde det för dig att få stipendiet?
Det betydde väldigt mycket. Såklart en stor ära, men jag tror också att det gav mig en skjuts att starta min trio med Jonas och Jon. Kort efter stipendiet (2020) spelade vi vårt första gig tillsammans och jag började skriva musik till trion med målet att spela in vårt debutalbum.
Vad har Fasching betytt för dig som musiker? Något särskilt minne från klubben?
Fasching är en av mina favoritklubbar och det känns alltid så kul att spela där. Jag har många minnen därifrån, både från scenen och från publiken. Men kanske allra varmast är minnet av trions debutalbums releasekonsert hösten 2022 – vilken energi det var i rummet, bara glädje rakt igenom.
Hur tycker du jazzen i Sverige mår just nu?
Jag hoppas och vill tro att den mår bra. Samtidigt känner jag att det skulle behövas fler mysiga ställen för alla fantastiska musiker som finns här att spela på.
Vad arbetar du med just nu?
Just nu är det fullt fokus på förberedelser inför Jazzahead! i Bremen, där vi ska spela en showcase med trion, men också med Norrbotten Big Band, KNOWER, Nine Sparks Riots och Karin Hammar.
Vad vill du skicka med till 2026 års stipendiat?
Stort grattis! Ge järnet och fortsätt sprida glädje och kärlek.
Kommentarer